88

Iförrgår hade jag gått upp till 55,9. Och ni vet ju hur jag blir när jag går upp det minstar - jag tappar kontrollen. Igår hade jag inte kraft/mod nog att ställa mig på vågen, var alldeles för rädd för vad den skulle visa, att jag låg över 56 igen.. Men idag, trots att gårdagen inte gick toppenbra, ställde jag mig där. Och +/- noll. 55,9. Känns bra, jag får hopp om att jag kommer klara mig genom den här dagen. Har stämt träff med en nära vän till mig, med anorexia sen flera år tillbaka, tror dock inte hon känner till om mig.. till viss del. Känns bra iallafall, eller lite knäppt, att jag typ utnyttjar henne. Jag använder henne som inspiration och vet att om jag när jag umgås med henne blir det ingen mat och långa promenader.