- 0,1 kg sen igår. Alltid något.
Någon förde honom på tal igårnatt. Och jag bröt ihop, as usual. Gillar att jag inte ens pallar tänka på honom längre, det gör bara ont. För jag är så förbaskat osäker. Men så just när jag satt i min ensamhet och grät och undrade varför han aldrig hör av sig, om han inte vill ha mig längre, så poppade det till där i facebook-rutan. Det blev bara några rader för han är en upptagen man men det räckte. Ett förlåt för att han är så kass på att höra av sig, ett jag tänker på dig, och jag känner mig lite lugnare. Och inser att det spelar ingen roll hur mycket jag vill kämpa emot, jag är hans och så är det. Jag är fast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar