151

åh jag var orolig att jag skulle dö av hunger idag för jag åt min mat så tidigt, men icke! oroade mig för att jag skulle bli så pass hungrig att jag slipped och åt någonting mer, utöver det jag planerat men jag har inte känt av något alls. först nu börjar det krypa i magen och jag sitter redan med en kopp te.

men för någon timme sedan snubblade jag in på en fotoblogg, och kände direkt att "äntligen en sida som innehåller all thinspo jag någonsin kommer behöva..", men efter att ha klickat igenom rätt många sidor av den kände jag mig istället nedstämd.
sida upp och sida ner var fylld av bilder på vackra kvinnor, modeller. hundratals olika kvinnor porträtterade, men med en och samma kropp. min hjärna är redan förstörd, men jag menar - vad ges vi egentligen för chans? att stå emot. jag har svårt att se hur man INTE blir ätstörd i den här världen. det gör mig ledsen. jag vet vad jag själv har gått igenom, och går igenom, och det är inte kul. jag skulle inte önska det åt någon. och det finns betydligt värre fall än mig!
men det blev så tydligt i de där bilderna vilket ideal vi har att leva upp till - och fan vad det gör mig förbannad. för det här är vad vi matas med vareviga förbannade dag, var vi än går så är det detta budskap vi får. varsågoda och ta en titt själva: www.feaverishphotography.com/blog

det jag även fann intressant var att denna blogg inte fokuserar på modellerna eller kropparna, utan det är fotograferna som ska visas upp. varje inlägg är ägnat åt en viss fotograf, med namnet utskrivet under varje bild och länkar till flickr-sidor. undrade för mig själv om det inte en enda fotograf som fotat NÅGOT annat än en halvnaken, sjukligt mager tjej?

OBS! jag vill göra det tydligt att jag menar inte att jag är på något sätt bättre själv, det är ju det enda jag lägger upp här också. och när jag hittade bloggen var jag på jakt efter thinspo - men grejen är att det där inte är en thinspo-blogg. det är en fotoblogg, som ska lägga fokus på fotografer. och jag menar liksom hur samhället och systemet ser ut överlag, det är det som är skevt. det är på grund av att vi konstant bombarderas med den där typen av bilder som skapar idén, bilden, av hur en kvinna "ska vara". det är det som gör att mina problem, mina osäkerheter tar sig uttryck i en ätstörning, och en känsla av att aldrig vara tillräcklig, aldrig duga. jag blir förbannad över att det ska behöva vara såhär.
speciellt när ätstörningar bagatelliseras i media, aldrig tas på allvar och bara skyfflas under mattan och det iställes skyltas med rubriker om hur vi snabbast går ner i vikt, och varför alla klädkedjor använder sig av modeller med ett bmi på 14 i reklamerna. det är pinsamt att det fortfarande är tabu att prata om ätstörningar, i stort sett varje tjejkompis jag har lider av ätstörningar eller har gjort det tidigare - och det enda sättet vi pratar om det på är någon gång i förbifarten på tjejtoan en sen lördagkväll.