Jag gör bra ifrån mig. Tycker mig se och känna skillnader. Och ändå.. ingenting på vågen. Samma samma samma. Jag orkar inte, tappar motivationen. Tryckte just i mig lite för många knäckemackor. Vet inte om det är värt att spy eller inte. Måste ha energi till jobbet senare idag, och tänker, att om jag bara låter bli att äta då så är det lugnt.
Ser bilder på killens jävla modellkompisar. Och tänker på hur han aldrig hör av sig. Och jag orkar inte. Jag vet att jag inte duger, och jag förstår inte varför han någonsin velat vara med mig. Vill riva sönder huden när jag tänker på att han inte vill ha mig längre och samtidigt förstår honom. Vem skulle vilja vara med mig? Vem vill vara med en gris? Jag vill bara att vara smal. Nu. Nu. Nu. NU går jag och spyr, HEHE. hejdå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar