torsdag 20 augusti 2009
48
Som att han kände på sig. Att det var dags att höra av sig. Och varje gång han skriver blir jag nervös och spänd i hela kroppen, rädd för att skriva fel sak och använda fel ord.. Fina fina du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Senaste inlägg
Äldre inlägg
Startsida
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar