57,0 imorse. får glädjas åt att det åtminstone går nedåt, trots en aning långsamt.
hittills idag har jag ätit ett äpple. tänkte göra en kopp te nu så att magen slutar skrika och försöka hitta något ätbart hemma som inte innehåller typ en miljard kalorier. men det ska nog ordnas. tänkte laga soppa men har ingen energi för det. får rota i frysen.. nåväl.
just nu känns det iallafall möjligt att nå mitt mål, 55 kg till den 1 februari. ska åka bort sista helgen i januari med några vänner och då kommer vi alla snåla som fan med maten för att ha råd att festa. så där hoppas jag kunna klara mig, enda grejen är alkoholen.. men det löser sig förhoppningsvis.
kommer också bo själv nu i typ två veckor så då tänkte jag passa på att göra bra ifrån mig, slippa oroa mig för att någon ska lägga märke till mitt beteende och bli misstänksam. hatar att känna mig övervakad. det är svårt eftersom alla mina närmsta vänner och min kille vet om att jag tidigare varit sjuk och har problem med ätstörning. när jag berättat för dem har jag alltid formulerat mig på ett sätt där jag antyder att det är något som ligger i det förflutna, men för inte så längesen sa jag dels till min kompis jag bott med och min pojkvän att så fort jag känner att stressen i skolan och allt blir för mycket, eller när jag mår dåligt så är det direkt det beteende jag tar till. pga tryggheten det skapar.. osv. så båda har lite hökögon nu på mig, speciellt min kille. varje gång vi äter frukost ber han mig äta mer, vilket är skitjobbigt. för mitt ätande eller icke-ätande går ut över honom också.
