139

Dagens intag: 660 kcal.

Hade planerat att åka och träna men fastnade i jävla helvetestrafiken, så missade passet. Menmen, finns ju inte så mycket att göra åt det.
Blev ändå en helt okej dag.. Dödstrött nu dock, så orkar inte riktigt tänka.

Vågen visade iallafall 53,7 imorse, känns bra att det tickar nedåt. Och jag att jag troligen kommer lyckas med målet, ligga nere på 53 vid månadens slut,
alltså om sex dagar. Fast tänker lite i bakhuvudet att det skulle ju kunna gå med strax under det också. Sex dagar är rätt mycket om jag ser till att hålla kaloriintaget lågt och komma iväg till gymmet. Vi får se, det officiella målet för februari är hursomhelst 53.

[passade även på att ändra typsnittet & textstorlek här, det gamla kändes så himla svårläst och rörigt.
Ska bli bättre på det där med radbrytning också, är van med min vanliga privata blogg där jag har en annan layout,
så radbrytningen sköter sig själv och raderna blir inte så långa och svårlästa som de blir här.]

138

fan förlåt!! jag är världens sämsta på det här verkligen. jag failar så mycket att jag skäms till döds, hatar mig själv, river i skinnet, kräks. idag har jag ätit 1½ fiskfilé och bulgur. jag försöker vänja kroppen vid att gå på mindre föda igen, vilket är förbannat svårt. efter att ha ätit som en gris i två månader. växlar mellan 55 och 54 hela tiden, vägde 54,1 imorse och troligtvis under strecket imorgon.
ska fanimig hålla igång det här nu, inte tappa greppet, trilla av vagnen. stämt träff med okänd man i okänt land om två månader. då jävlarrrr. men jag lär vara klar innan dess, nått målvikten. som nu är typ 48. det växlar. men jag tror jag nöjer mig där faktiskt,
jag behövde komma ur den här kretsen lite. ska försöka vara mer öppen här, jag förställer mig så mycket för jag vill att ni ska gilla mig. haha det är rätt sjukt, men sån är jag.. kämpar för att vara ett gäng anonyma bloggläsare till lags. jag vet ju inte vilka ni är alls, bara som siffror i statistiken. men ni finns ju där ute. jaja.

pratar med en psykolog. erkände för henne, om mina matvanor. vet inte vad jag ska kalla det. som jag förklarade lite längre ner, jag är ju ingen anorektiker. och det är vad hon kallar det. en stämpel som inte alls känns rätt. hm.

jag vet inte vad jag ville med det här. struntsamma. jag är lite märklig i huvudet tror jag, kroppen skriiiiiiker efter mat. händerna darrar, hela kroppen skakar faktiskt. ehem.. jaja. sova nu. s0rry för det mest osammanhängande blogginlägget ever. puss

bild: cate underwood

137

Åh, vad kaos allting blev. Familjebesök, utlandsresa med vänner och sedan över en vecka hos familjen över jul resulterade i en viktuppgång till 55 kg. Och bra mycket mindre privacy. Jag och en kompis har flyttat ihop också, vilket har gjort det i stort sett omöjligt att hålla igång med bloggen. Men nu har jag lyckats lägga vantarna på en bärbar dator, så det kanske kan gå iallafall.

Gått ner 1 kg den här veckan iallafall, känns bra. Har gjort en pakt med roomien om att "vara nyttig", så vi har köpt träningskort och skippar all skitmat, har varit sjukt svårt att hålla sig när hon typ har köpt godis osv. Men nu är det slut på det som sagt, känns rätt bra.

136

Blir så frustrerad. Magen är helt knäpp nu för tiden. 52,4 ligger jag nu på iallafall, funkar dock bra att hålla mig till 500 kcal per dag nu, men blir galet irriterad när jag vet att vågen inte visar helt rätt för att magen eh krånglar. Menmen.. det är väl bara att vänta ut det. Skäms för mycket för att köpa laxeringsmedel.

Min favoritkjol har blivit för stor i midjan. Känns himla himla bra och lite trist. Det är ju min favorit.
(när jag köpte den fick jag kämpa lite för att få igen dragkedjan)

135

134

En tanke. Eller ett gäng tankar.

Vad innebär det egentligen att ha anorexi?
För jag känner att jag inte har det. Jag ser inte mig själv som sjuk, inte heller pro-ana. Hur kan jag vara pro-ana om jag inte är ana. För 6 år sedan var jag sjuk, jag vägrade äta, jag mådde illa så fort jag satte foten i köket, men det var aldrig riktigt ett medvetet val på samma sätt som det är nu. Minns att jag såg mig själv i spegeln och såg en flodhäst fastän jag vet nu i efterhand att det inte kunde varit möjligt, eftersom jag var 10 kg lättare än vad jag är nu.

Jag ser det som att, hela mitt liv har jag känt mig missnöjd och obekväm med min kropp. Känt att jag inte är menad att vara såhär stor, känt mig äcklig och fet. Och nu gör jag någonting åt det. Att vara "normalviktig" är inte att vara smal, och jag vill vara smal. Riktigt smal.  Och vem vill inte det?

Samtidigt är det någonting tvångsmässigt med det här. Jag mår som bäst när jag spenderar hela dagen med att väga maten noggrant, räkna ut kalorimängden, rita upp ordentliga scheman för hur när och vad jag ska äta. Och hur jag ska bli av med kalorierna jag får i mig. Skriva listor, planeringar, uträkningar. Plåga mig själv med hårda begränsningar, tvångsmässiga tankar "jag får inte äta något förrän jag har gjort det här, det här och det här, innan klockan slagit 17.00". Det ger mig en trygghet, att ha kontroll. Och när något händer som stör min planering, känns det som att jag tappar allt. Till exempel åt jag en mandarin förra veckan, till lunch, och min kompis tog den ifrån mig, tog en klyfta och lämnade tillbaka mandarinen. Och jag tyckte det kändes så fruktansvärt jobbigt att den där klyftan innehöll ju ett visst antal kalorier, som var inräknade i mitt schema för dagen, jag hade ju planerat att äta en hel mandarin på 23 kalorier. Och nu fattades det en klyfta.

Hur som helst. Jag vet inte, behövde bara få ur mig det här. Jag vill bara vara tillräckligt smal för att känna att jag duger.

133

Eh. Idag visade vågen 52.2 och jag fattar ingenting. Hur sjutton kan jag ha gått ner så mycket? Vägde mig säkert fem gånger, önskade att jag hade typ två olika vågar så jag kunde jämföra om det verkligen stämde. Får se imorgon vad den visar.. haha. Kan inte tro att det stämmer liksom. Fast, ptja, om man räknar bort gårdagen eftersom den inte riktigt visade rätt.. och iförrgår vägde jag 53.1 .. och jag har gjort bra ifrån mig. Då kanske det inte är helt osannolikt att gå ner 0,9 kg på två dagar? Eller?

 

[Snälla gode gud, säg att det stämmer. Isåfall har jag ett bmi under 20! Plz plz plz]

132

Åh, idag har varit en riktigt bra dag! Jag har följt min planering till punkt och pricka.

Frukost: 1 kopp te
Lunch: ½ laxfilé med tomatröra (150 kcal)
Middag: ½ laxfilé med 100 g kokt ris och 100 g ärtor, majs, paprika-blandning (296 kcal)

= totalt 446 kcal för dagen!
Sen var jag ute och gick med en kompis i turbofart i drygt en timme.

Imorgon blir lite annorlunda dock, hittade något på iform.se som var rätt intressant, som en mall hur man ska lägga upp dagen för att öka sin förbränning så mycket det går. Tänkte testa det, med självklart lite modifieringar för att passa mitt dagliga kaloriintag. Men nu ska jag gå och lägga mig, eftersom jag ska upp klockan 6 imorgon för att ta en morgon-springtur. Godnatt på er!

foto: camilla åkrans modell: lily donaldson

131

Vet ni något jag stör mig på. Riktigt mycket. Som alltid förstör min dag. Det är när jag vaknar upp på morgonen, magen knorrar lite, och jag känner att.. det behövs "tömmas" lite. Och det går inte. För magen är ju tom. Och ändå måste jag tvångsmässigt väga mig varje morgon, fastän jag vet att det är missvisande och jag blir bara arg. Idag var det 53,4. Fast jag vet, VET, att det egentligen ska vara minst 3hg mindre än så. Jag är rätt tveksamt inställd till laxeringsmedel men fan, hur annars ska man lösa problemet.

Sorry om det här inlägget gjorde någon av er lite obekväm, haha, var tvungen bara..
Hursomhelst, den här veckan tas det i med hårdhandskarna. Inget mera lallande. Jag får INTE överstiga 500 kalorier per dag, jag SKA ut och promenera minst en halvtimme varje dag, och om en vecka ska jag väga 52 kg.

1,4 kg alltså, på en vecka. Det är ju definitivt möjligt. Jag måste bara skärpa till mig.

130

Jag blir så otålig ibland. Jag vill vara där nu nu nuuuuuu. Jag vill känna hur det känns att vara s m a l. Hur det känns att ha lår som inte nuddar varandra. Jag drömmer om det, fantiserar varje dag, hur det kommer att vara när jag är där. Jag har 7 kg kvar till min målvikt. Jag har börjat inse att jag troligtvis inte kommer hinna gå ner det till nyår, hur mycket jag än vill, då jag varje månad nu gått ner 2 kg, och inte 4. Vilket är för jävligt, men tydligen är det så jag funkar. Nu ska jag dricka lite citronvatten, jag är sjukt törstig idag!